Another world chapter 1

-Hejdå, hur ska jag klara mig utan er ? Ni måste lova att komma och hälsa på mig till sommaren!
- Jag vet inte hur vi kommer  klara oss utan dig, ja vi kommer självklart och hälsar på till sommaren. Sa Beatrice och kramade mig hårt, de andra tjejerna kom fram en och en och kramade om mig.

-Isabelle, vi måste åka nu!
Jag vinkade till tjejerna och börja småspringa till bilen där mamma och pappa satt.
- Ska det bli roligt att flytta nu? Du har alltid velat åka till London och nu ska du flytta dit, de måste vara en dröm som gått i uppfyllelse? 
-Ha-Ha! Ja de är väl så, men jag kommer sakna alla mina kompisar och jag trivs ju trots allt hemma i Göteborg. Jag var inte ett dugg sugen på att flytta, har aldrig velat åka till London, men vad gör man inte för familjen? Pappa hade nämligen fått ett jobb som chef där. Jag kollade ut genom fönstret på bilen och såg alla gator där jag alltid haft så roligt med alla vänner alla år. Nu ska jag bara lämna allt här.

Jag satte i hörlurar i mina öron och letade runt efter någon bra musik på min uråldriga mp3-spelare.



-Gumman, nu får du vakna! Vi är framme nu och vi har inte all tid i världen, du får sova på planet.
Jag sträckte på mig och klev ur bilen, solen sken ovanligt starkt och jag drog på mina solglasögon och drog iväg med min väska.
Vi bestämde oss innan vi flytta att sälja hela huset, allt vi hade och köpa allt nytt när vi kom fram. Det ända jag hade med mig var en stor väska med alla mina kläder, dem kan jag trots allt inte lämna hemma.

 

-God eftermiddag, våran resa avgår 14.55, alltså om 10 minuter och landar några timmar senare i London. Vi vill bara hälsa alla välkomna och tacka er för ni flyger med SAS, ha en bra resa.

Planet lyfte, jag kan erkänna att de vart lite obehagligt för jag har aldrig tidigare åkt flygplan. Jag tog ett krampaktigt tag om mammas arm varje gång de kom ett luftgupp och hon bara skratta åt mig.
- Men mamma, sluta! Sa jag lite irriterat.

De känns som hjärnan stannar uppe i luften medan hela kroppen åker neråt i hög fart.

 

Jag var hur trött som helt, spenderade hela kvällen med kompisarna. Vi hade lite som en avskedsfest för mig, hade så himla roligt. Kommer sakna alla otroligt.

Jag ville bara sova så vi kom fram snabbare så denna helvetesfärden va över.
Ska aldrig flyga igen, aldrig!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0