justanotherworld

Harry kollade lite på mig, jag stod och kollade ner i marken.
- Yes, but I want to take a shower before! Svarade Harry och jag kollade på honom och han log.
- Perfect, Seven o’clock ?
- Yes, bye!  Sa Harry och gick bort till sin bil och åkte iväg.

-Mamma, vad va det där bra för? Frågade jag där jag småsprang efter mamma in i köket.
-Isabelle, han har hjälpt dig hela dagen, han verkade vara en trevlig ung man.
Jag suckade och fick försöka kravla mig upp för trappan, när jag äntligen kommit upp vart jag helt genomsvett så jag fick ta en dusch.
Efter duschen satte jag upp håret i en hög hästsvans och la på ett tunt lager mascara och ett knallrött läppstift.
När jag kom ner igen var Harry redan där, han stod och prata med mamma i köket.

Harrys perspektiv:

Jag kom en kvart tidigt för jag var klar och tänkte att jag lika gärna kan åka så kanske jag kan hjälpa till lite.
Det var Isabelles mamma som öppnade dörren och hon sa att Isabelle duschade.

-Hello!
Jag vände mig om och där stod Isabelle, hon hade på sig ett par mörka jeans och en vit blus. Jag stod och kollade på henne en stund, hon var väldigt vacker.
-Hello, svarade jag lite osäkert.

Efter en liten sund satt vi vid bordet och åt, det var Pasta Boulognes, det var väldigt gott, vi satt mest och småprata, men Isabelle sa inte så mycket.

- Excuse me, but I feel a little bit dizzy. Can I go from the table? frågade Isabelle efter vi ätit klart.
-Yes, it’s okay. Svarade Eva, hennes mamma.
Isabelle tog tag i stolen så hon kunde stödja sig och började hoppa iväg på sina kryckor,
- You need help? Frågade jag, men hon skakade bara på huvudet till svars.

Isabelles perspektiv:

Kan han gå hem nu?  Varför skulle han ens komma hit och äta?
Jag tog det första steget i trappan och råka vrida till foten.
-AAAAJ!
mamma och Harry kom springandes.
-Gumman vad hände?
Harry kom fram till mig och hjälpte mig upp för trappan, in i mitt rum, medan mamma städade undan i köket.
-Oh, thank you! Sa jag utan att kolla på honom.
- It’s okay, I think I’m need to go home now. But maybe we can do something tomorrow?
- Eeh, I think that I’m not so funny, I need to lay in my bed because my foot hurt so much.
-It’s okay, I can take a movie with me and we can just chillin’.
Jag tvekade ett tag men varför inte? Han har hjälpt mig väldigt mycket och jag känner han ju inte.
-Okay, sa jag och han log.
-Bye! Sa han och gick ut.