justanotherworld

Harrys perspektiv:

Jag satt hemma hela dagen och kollade på tv och nu ska alla killarna hem till Louis där vi ska äta mat, jag tror det blir pizza om jag känner han rätt.
De senaste dagarna har jag försökt att tänka på annat, men jag vet inte hur jag ska göra det, jag tyckte att de var något speciellt med Isabelle, men hon verkade inte vara så förtjust i mig ändå så.

-Heeeeeey!  Alla satt i soffan och spelade tv-spel.
-hehe hey, jag sprang fram och slängde mig i allas knä och vi alla börja skratta.

Det plingade på dörren.
-Pizzaaaa, skrek Louis.
Vad var de jag sa? Haha pizza.
Vi åt pizzan, spelade mer tv-spel och bara pratade.

- I think I gonna go home now guys, I’m tired and we need to be in the studio at eight o’clock
- Okay, bye Harry! Alla förstod mig, de vet hur mycket jag behöver sova för att orka med en dag i studion.

Jag tog vägen förbi parken på vägen hem, jag var på väg mot bänken där jag och Isabelle satt allt blev så dumt.
Det pep till i min mobil och jag kollade snabbt vad det var, det var ett meddelande från mamma, jag svarade snabbt och la ner den i fickan.
När jag kollade upp så såg jag en gestalt som jag kände igen som vart på väg mot samma bänk som mig.

Isabelles perspektiv:

-Mamma, jag går ut en stund!
-Okej, kom inte hem försent bara!
-Okej då!

Jag drog på mig jackan och smällde igen dörren, jag började gå mot parken.
På vägen köpte jag en påse godis och gick mot bänken jag brukade sitta på och kom helt plötsligt att tänka på Harry, jag saknar honom faktiskt.
Jag hann precis sätta mig och då kom någon och satte sig bredvid mig.
-Hey!  Jag kollade åt sidan och såg att Harry satt bredvid mig.
-Hey..
-The clock is much, what are you doing here?
-I don’t really know.
Nu tog han tag i min hand och kollade på mig.
- Isabelle, I’m so sorry for that thing, you know.. I really want to tell you about me but I like the way you treat me, all the girls want to be with me because I’m ”Harry Styles in one direction”  not because I’m just Harry.
- I didn’t know what “one direction” was but I’m your friend Harry you should tell me about who you are.
-I know, I’m sorry!
Han kollade ner på sina fötterna som otåligt sparkade i gruset, det var ganska sött att han verkligen brydde sig.
Båda satt tysta en stund.
-I need to go home now. Sa jag och reste mig sakta upp.
-I follow you home sa han och ställde sig upp.
-You dont need to do that.
-I want to!

Vi gick vägen hem till mig, vi båda gick helt tysta hela vägen och bara kollade ner i backen, de blev en ganska stel situation.
När vi äntligen kommit hem till mig följde han mig ända fram till dörren.
- Bye!
Han tog tag i min arm och drog in mig i en kram, vi stod där ett tag.
-Maybe we can do something tomorrow?
-Yes, but I need to be in the studio at eight o’clock but I can come to you after that, about three?
-Yes, do that! Sa jag och log mot honom, stängde sedan dörren bakom mig och sprang upp på mitt rum, mamma och pappa sov nog redan.

Jag vart så väldans glad, jag vet inte varför men jag var så glad att jag träffa han så vi kunde reda ut allt.